vägrar att inse..

Dagen idag har varit rätt seg om jag får säga de själv. så sjukt trött på mig själv och alla mina problem nu så det är inte sant.. men jag hoppas att jag får den hjälp jag behöver snart, så fort som bara möjligt. innan dethär helt ärligt tar livet av mig. för det kommer göra det, tro mig. så sjukt drygt att gå runtsåhär! jag lever inte ens, jag bara är och det enda jag känner är att jag är rädd, och ångest. inget mer. och de suger så hårthårthårt. jag dör hellre än lever med dethär. för jag lever inte. så ni vet..

Det hände iallafall 1 bra sak idag! och det var att jag fick veta att jag fick ett  MVG på mitt no-prov som jag trodde att jag skulle faila så hårt på! jag behövde de, tro mig. nu om nångång. så det är jag grymt glad över, mitt första mvg sen sexan ju. tror jag?

Sen idag senare på kvällen skicka jen sms till mig o fråga om jag skulle me och träna på f&s, men neeee, när jag för en gångs skull kunde ha åkt så gåre såklart inte. hade so-grejs som ska in imorgon, så det fick lov att gå först. hur mkt det än suger. men det är iallafall klart nu och det känns bra de me :)

massa tack till mona och paulina som orkar lyssna på mig, och mamma. utan er skulle jag aldrig orkat ända till nu. levt med dethär så länge nu, jag vill bara få stopp på det. för er och min skull. och det kommer vara över så fort jag får brevet. men tack för allt stöd, det är guld värt. jag menar det. mamma du är världens bästa. ♥